minmulligasida

Inte lätt att vara duktig när det är svårt.
Men det får gå.
Sur över att jag inte hann i mål innan
min födelsedag. Det kan jag inte riktigt
smälta.
Jag har två dagar på mig att gå ner
2 kg, det kommer ju inte att gå om jag inte
ligger still i sängen i två dagar och endast
dricker vatten. Tror nog inte att det skulle
ge något vidare resultat!
Hur skall jag klara påsken och dess
frestelser?
Skall jag tillåta mig att äta
 eller skall jag låta bli?
Snävt att hinna med att promenera
de närmaste dagarna för jag
hinner inte med pga av möten
och körsång.
Vis av erfarenhet så vet jag
ju att det lossnar om jag
rör mig tillräckligt och då kan jag ju
äta till påsk och så lossnar kilorna
ändå?
Ja, ja jag får fundera ett par
dagar till.
Kramis

En morgonpromenad kanske "hyfsar till siffrorna" på vågen.
Det läste jag på en blogg en gång.
På helgen strävar jag efter att göra två promenader
om det är möjligt. Tar en kortis sedan
skall jag förbereda för nästa veckas kalas.
Ha det

Det är ju inte det lättaste att vänja sig vid sin
nya vikt eller rättare sagt utseende.
Samtidigt längtar man efter att alla skall se att
man har gått ner i vikt samtidigt så känns
det ovant att folk komenterar att man har minskat.
Jag är förbredd på detta fenomen och hoppas
att jag kan hantera det på ett bra sett.
I bland vill jag bekräfta att jag minskat men i bland
känns det för privat att erkänna.
Men för det mesta blir jag glad. Då kan jag
till och med babbla så att jag inte får stopp
på mig. Som i dag när en mamma som
jag mötte i affären stannade till och vände
sig om och kommenterade min vikt. Jag hade
stannat och tittade på tidningarna.
Helt plötsligt så hade jag sagt att jag
skulle göra en bukis!! Helt onödigt vetade
för denna mamman. Men hon kontrade med att
det hade hon oxå gjort och då spelade
det ingen roll att jag babblat. Vi pratade en stund
och skrattade sedan gick jag in och handlade.

När jag babblar om detta för klete och plete
så är det ju även en"försäkning" om att jag
måste lyckas med viktminksningen och nå
mitt mål annars är det ju pinsamt att inte
nå till bukis-målet?

Lite tankar från en nu frisk bantande
kommande bukis "tant"

Lite ner blev det med 0,5 kg. Det är jag nöjd med. Börjar så smått komma i gång
med promenader igen efter senaste bihållsinflamationen.
Hinner nog inte bli klar innan min födelsedag men det får väll
ta ett par veckor till med tanke på att jag har
varit sjuk så kan ju det inte tekniskt vara
möjligt att jag skall vara klar med viktminskningen.
Väger nu 73.2 och BMI 27,5.

Allt gott
Nu skall jag till arbetet.

Det var nog plus minus noll förra veckan, kollade inte
vågen så noga.
Denna veckan blir kanske inte så mycket bättre.
Inga promenader så långt ögat kan nå men
det blir väll bättre tider.
I dag har jag haft huvudvärk hela dagen.
Lite synd när det har varit så fint väder med sol
hela dagen. Men jag kände att huvudvärken inte
skulle må bra av den starka solen så det
blev till att vara inne och skrota i stället.
Jag märker att kroppen håller på
att forma om sig och att
magen börjar likna mer än lös
bulldeg med för lite mjöl i än
en spänd ballongmage.
Längtar till att jag skall se
en 7och en 0 på
vågen!
Kram

Sitter hemma med en ny bihållsinflamation
med ny pencelin kur.
Det fungerar med pulvret men det blir ju inget
promenerade så det blir kanske ett plus
minus noll på vågen denna veckan.
Jag får se på torsdag.

Tjing.

Nu har det lossnat lite till, i dag landade vågen på 73.7 kg
vilket blir ett BMI på 27.7.

Nu är det bara 3.7 kg kvar till 70 kg jippie.

Det är oftast hårfint från att deppa och ta den
där extra smörgåsen när hungern sätter in.
Nu är jag glad att jag lät bli i tisdags när jag var så
hungrig innan jag gick till kören.

Ha det så gott, igelkott.

Dagen har varit hur bra som helst.
 Konstigt om man tänker på gårdagen när allt var tungt.

I kväll har jag provat lite kläder från garderoben.
Några byxor som jag fått av min väninna
som har gjort samma viktresa för några år
sedan. Nu kan jag andas i alla dem byxorna och om
några minus kg till så kan jag oxå trivas i dem.
Ett par jeans har jag gått omkring i kväll för att
känna om jag trivs i dem och kan ha dem till jobbet
i morgon och det funkar alldeles utmärkt.

Tack för mig.

Just nu är det en kamp att överleva känns det som!!
Så svårt att låta bli att äta och hålla sig till
pulver när magen ropar efter "onyttigheter"

Nu tog jag en kopp kaffe och två bars. alldeles för tidigt
för det skulle jag äta halv åtta som en sista måltid innan
natten. Men jag tänkte att äter jag det nu i stället så
kanske suget lättar!
Jag skall till kören och det är ju bra om jag är
mätt då.
Känner mig lite "låg"i sinnet och vill ha minus på vågen.
Begriper inte varför det inte blir det när jag sköter mig.
Vet inte om det beror på menstider.

Hade ju tänkt att vänta tills i slutet av mars att ringa
till plastikkirurgen men med påtryckningar från omgivningen
om att snart så skall du väll ringa så blir jag lite stirrig och
vill vara "där" nu
Men så läser jag om flera på Plastikkirurgiforumet som
har haft liknande BMI men ändå blivit opade så längtar jag otroligt.
Brukar kunna stilla min frustration men i dag känns det tungt.
Hoppas att det lättar snart, både på vågen och i sinnet.

I dag BMI 28.2
Kram

Ett tillägg
När jag kom hem från kören så kändes det mycket
lättare. Jag hade att dricka på kören och har inte ätit
något mer sedan jag kome hem, bara smakat ett bett på
nybakat surdegsbröd

Mycket pulver blir det.
Har hämtat ut pulver för 20 dagar framåt.
När jag har ätit upp detta så räknar jag vara i
mål och skall ringa till Sahlgrenska.
Jag längtar så jag nästan spricker.
Vågen stod ju still en vecka men
jag hoppas att det lossnar till på
torsdag när det är min vägdag.
I dag har jag promenerat på förmiddagen
 och en gång i eftermiddags så det blev lite
mer än 16000 steg.
Skall ta min sista påse nu innan'
jag lägger mig.

På återseende.