minmulligasida

I dag gick jag upp på vinden med två byxor som var för stora.
Tog ner en klänning som jag hade för ca 12 år sedan och jag tror den
 satt lösare nu än då.  I livet är det sytt med tunn gummitråd som nu
har vitrat sönder.
Det påverkar inte funktionen nämvärt. Det är tunnna axelband.
Det fladdrar något under armarna så där kan jag sy in ett par stygn
 eller två om någon hjälper mig att se hur mycket som behövs.
Provade med en vit bolero som var fin till.
Det kanske kan vara en skolavslutningsklänning denna sommaren.

Provade en vit rysch pysch topp som säkert är
20 år gammal i fin bomull. Har provat den en gång
tidigare och nu provade jag den tillsammans med en
vit volang kjol med rysch och pysch. Klockrent.
Det ger verkligen möda för allt slit som jag haft
med viktminskningen. Det kanske blir midsommar stassen.
Jag behöver inte köpa en "trasa" innan hösten.
Då behöver jag nog jeans och byxor efter operationen.
Mina älsklingsjeans är för stora så nu provade
jag ett par jeans med korta ben och det får
vara sommar jeansen det.

Tackar min väninna som gett mig hennes för stora
kläder som jag nu har kommit i och krymt ur.
Gillar återanvändning!
Hoppas ni får en skön vecka.

Det låter det, ett liv i för stora byxor.
Det får bli ett rens till i garderoben av
för stora kläder. Jag har inte vågat tro att
det skulle komma den dagen när jag ser
att nu har byxorna blivit för stora.

Tror inte ens att det är någonide att spara
dem till att ha dem när jag är ny op
för det kommer inte att sitta snyggt
även med gördel och svullen mage.

Jag harbörjat förlika mig med tanken
på att op blir efter sommaren.
Jag änskade så hett att det skulle bli innan
semestern men så kommer det nog inte
att bli enligt operations kordinatorn som
jag pratade med i veckan.
I stället får jag sikta in mig på att
jag får njuta husvagnsliv för första gången
i mitt liv, förutom en gång för 16 år
sedan när vi hyrde vagn.
Nu har vi köpt en gammal
vagn från 1977 som vi håller på
att förbereda inför semestern.
Roligt och fyllda av förväntningar
inför sommarens semester.
Sov gott alla.

Det är frågan. Hur kommer jag att se ut efter operationen? Kommer jag att bli nöjd?
Kommer läkare att sy ihop magmusklerna? Behövs det eller räcker det med
min "naturliga"midja? Jag har ju inte delade magmuskler, i alla fall inte
nedanför naveln.  Huvudsaken är att flubbet på magen försvinner.
En smalare midja kanske innebär att det blir svårt att få byxor att sitta
i midjan i och med att höfterna som är bredare än midjan?
Det spelar ingen roll bara att det blir bra i det stora hela.

Helst av allt vill jag ringa och fråga redan nu när operationen blir.
MEN jag skall hålla mig till tåls och inte ringa, ialla fall inte
innan det har gått tre veckor..... tror jag.

Nu börjar det lugna ner sig på arbetet och överlämningsamtalen
till skolan skall påbörjas denna veckan sedan är jag "fri" att opas.
Det skulle bli perfekt att opas om ca tre veckor för
då hinner jag pigga på mig innan semestern börjar.

Jag har skrivit en lista på vad jag skall ta med mig till
sjukhuset och kollat så att jag har allt hemma som jag
behöver ta med mig. Om jag får en "kortvarsel" tid så
får någon här hemma packa väska om det skulle behövas.
I denna "mobil täta " familj finns det alltid någon som kan ta
emot ett packningslista.

Tänk då hur det är för någon som väntar på en organ donation.
De måste leva på "hoppet" varje dag och vara beredda i fall
ett passande organ dyker upp.

Vilken lycka att  inte vara i den situationen.

Nu skall jag laga jeans som behöver en lapp eller
två för att kunna känga med ett tag till innan skjortsen
tar över.
Kramis

Hjälp vad jag var stressad! Jag kom i god tid till sjukhuset
eftersom trafiken är som den är.
När jag kom fram så gick jag till kassan och sedan på toa.
Eftersom jag var i god tid så stressade
jag inte på toa men jag hann knappt tillbaka
in i väntrummet föränn sköterskan ropade upp mitt namn.

Inne på undersöknigsrummet fick jag väga mig och
landande på 71,4 kg tror jag det var.
Allt bra såpass långt. Sedan satt jag nog där i 15 minuter
och väntande och under tiden så
blev jag så nervös så jag lät bli att andas.
 Fick uppmana mig själv att andas.Lyssnade på körmusik
i telefonen och började SMS:a en kompis för att
 lugna ner mig. Eftersom tiden gick så blev det några SMS
och jag började fokusera på hur rummet såg ut för att skingra tankarna.
Fotade några bilder som jag kan lägga upp sedan.

Rätt som det var så kom Tude in genom dörren och nu var
 jag såpas slugn att jag inte tror att
hon märkte något. Vi pratade om att jag nått min målvikt och
att jag nu skall hålla den.
Hon mätte hänget och nu var det bara 3cm och lite till
på det "värsta" stället. När man mäter
själv så är man generös med siffrorna sa hon
. För man skall mäta från blygbenets kant.
När man mäters själv så mäter man kanske till sin egna fördel.

Trude berättade om studiern som pågår på Sahlgrenska
och blev uppriktigtglad över att jag redan hade sökt info om den på nätet.
Det visade sig vara en en del papper att fylla i.
Sedan pratade vi operationsteknik. Jag hade läst att var man med
i studien så blev det typ lottdragning om man skulle sy i hop magmusklerna.
Blev man nu lottad till att inte få det och de upptäcker under op att det
behövs för ett bra resultat så frångår man studien och sr i  hop.
På mig så känner hon ingen delning alls under navlen.

Jag känner ett lite mellan rum närheten av naveln men det
 är inom det normala.Det finns en risk med att sy ihop för
det kan ju gå upp igen sa hon.
Något vertikalt snitt behövs inte eftersom jag inte har
så mycket på sidorna som
behöver få bort. Helt platt kommer jag nog inte bli .
Minskar jag ytterligare i vikt så försvinner ju lite mer fett
även från magen.Så det blir ett snitt från höft till höft.
Vi räknade ut mitt BMI på min telefon för jag har laddat ner det.
Tyckte att det var lite roligt att jag fick räkna ut det själv:-)

Det kan bli op innan sommaren sa hon eller så blir det efteråt.
Det blir nog inom 90 dagar vad jag fattade det som.
Nu har  de ingen "kortvarsel lista" utan de
tar i tur och ordning om det skulle vara så att det blir ett avhopp.

Efter detta så var det dags att visa sig från sin bästa sida
 hos fotografen. Naken precis som, precis som man föddes,
stod jag där , till och med mitt halsband fick jag ta av mig.

Det var en "äldre" fotograf och jag babblade helt ohejdat.
Han var trevlig och pratade på han oxå.
Sedan fick jag se de tjusiga bilderna på datorskärmen och jag
ser väll inte värre ut än någon annan fasst man
själv tycker ju att man är det fulaste som finns.

Men det finns väll en skönhet i fulheten oxå kan jag tro.
Jag har ju fött tre barn så jag är tacksam mot min kropp
som har stått ut med 3 graviditeter.
Efter två timmar var jag klar att gå ut i vårvärmen och
med en ny känsla i kroppen.

Det börjar närma sig operation och det känns ju
märkligt att det skall bli en verklighet.
 Det behövs berbetas och tänkas kring känner jag men det är en
 angenäm tanke att snurra omkring i.

Nu vill jag njuta av att kolla in "tjejen som syns i spegel"
 och förstå att  det är jag som skall få en ny mage.

Trude  menade oxå att det är de privata klinikerna och
skönhetsoperaitonerna som strävar efter att sy iho pmagmusklerna.
Jag hoppas att ju att jag slipper och att det inte behövs.

Läkningen går väll fortare om man inte syr antar jag.
Det blev  visst ett långt inlägg,
Ha det gott.
Nu måste jag sova.

.... då jag skall till Sahlgrenska.
Vikten är i dag 70,4 kg och ett BMI 26.4.
2,4 kg kvar till BMI 25.
Sakta men säkert så går det neråt.
Funderar på att väga in mig på Viktväktarna.
Lite sugen på att lära  mig deras senaste Pro points.
Jag var där senast för 1.5 år sedan ungefär
 och tittad lite i går i det materialet. 
Det behövs ju lite nu "input" i bland för
göra viktminskningen lite mer roligare.
Jag har en målvikt på 63 kg på viktväktarna sedan
tidigare så då kan jag väga som mest 65 kg
för att slippa betala veckoavgiften. Till 65 kg är
det 5 kg att äta bort. Det låter väldigt
lite i mina öron är jag nu har gått ner 22 kg.
Kommer jag ner till 63 kg så har jag gått ner
29 kg.
Siffror är roliga att leka med när man
närmar sig målvikt.
Att närma sig normalviktig är
märkvärdigt! :-)
<3

Det känns lite tufft nu att fortsättta med  flytande men jag har bestämt
 att köra ett tag till för jag vet att vikten ökar när jag börjar äta
vanlig mat. Nu har jg "tillåtet" mig att stoppa i mig lite
under denna veckan och jag skall dra åt svångremmen
de sista veckorna som i kvar och inte låta mig frestas att
äta. Har även köpt en klönnings om jag vill ha till ett
tillfälle om ett par veckor och så vill jag inte att
magen skall puta allt för mycket.
I går gick jag 15430 steg och det vill jag
gärna komma över i dag så nu skall jag
 ut på morgonpromenad.
Ha det gott

Det är ett så kallat återbesök nu när jag nått min
"målvikt". Jag ringde i dag för att kolla läget och
för att få ett hum om när jag skulle kunna få en
tid. Sköterskan tittade i almenackan och jag fick
en tid till den 21 maj. Det är en fredag då jag ändå
har begärt semester eftersom  vi skall sjunga
på musicalen.
Jag antar att det är denna dag som jag skall stå
i helfigur och bli fotad:-)
Jag kommer också få information om det
projekt som pågår på Sahlgrenska angående
bukplasktik operationer. Vet ännu inte så
mycket om det men det går ut på att ta reda
på hur patienerna mår efter bukplastik och
om man mår bättre och mer tillfreds med sin
situation.
Naturligtvis längtar jag till detta besöket
och vill så fort som möjligt få en operationstid.
Det känns så spännande!
Nu är det "hårda bandage" och inga utsvävningar
i matväg. Promenader på vardagkvällar och lite mer
promenader på helgerna, allt för att hålla i gång
förbränningen.

Jag har till och med börjat att spåna på vad jag
skall ha med mig till sjukhuset i klädväg.
Något bekvämt och lätt att ta på sig när jag
åker hem.

Nu kan jag bara hoppas på att operationsdagen
blir kort efter besöket. Jag glömde av att
fråga det när jag ringde men det är inte viktigt
egentligen.
Jag har fullt upp i majmånad så tiden
kommer att gå fort hoppas jag.

Kramis från en glad Mia