Varför?
Nu har det gått så lång tid att jag kanske kan hitta hjälp någon annanstans än i sjukvården.
Jag försöker distansiera mig till att jag ännu än gång inte har lyckts fullt ut med det som jag var så säker på att jag skulle klara. Jag är obotlig eller så är jag så upptagen med alla mina andra åkommer att jag inte kan klara ett uppdrag till. Det finns naturlgitvis en gradering i det som jag har väntat på att få gjort så min vikt har fått stå tillbaka eller rättare sagt jag har inte kunnat genomföra det arbetet fullt ut för det finns inte utrymme för att lyckats. När jag startade 16 veckors flyt på sjukhuset med deras stöd och provtagningar så kunde jag inte stå emot maten som finns i min omgivning och på mitt jobb. Jag hade inte många dagar som jag lyckades fullt ut med att bara flyta.
Nu undanbedes komentarer om att jag borde klarat det med allt det stöd som jag fått.
Jag fick en sur komentar på denna bloggen som jag fick för ett par år sedan som gjrode att jag slutade
blogga. Blir mörkrädd för vad människor kan skriva.
Nu fick jag inte fortsätta på sjukhuset utan jag fick gå därifrån från dietisten eftersom jag
inte gått ner 10% av min vikt 12 veckor som var en avstämning. Ett sådant misslyckande som jag
kände då har jag aldrig kännt. Eller jag har tryckt ner dessa känslor och tillåter mig inte att
bryta i hop för då skulle jag inte kunna fortsätta med det som jag jar väntat på så länge som
tex att operera mina hälsener. Herregud jag har ju en familj! Jag kan inte decka ner mig och bli sjuk för att jag ännu en gång inte lyckats.
MEN samtidigt så har jag lyckats för jag har gått ner i vikt och väger mindre än vad jag gjort på många år.
Det näst sista mötet på sjukhuset hade jag hos en sköterska och vi pratade nog en timme och innan jag lämnade henne så såg jag att hon nog snart skulle börja gråta men hon höll tillbaka. Jag hoppas att hon blev omhändetagen av sina kollegor för det påverkar även den anstälda att de inte lyckats få patienterna att gå ner i vikt. Några veckor senare var jag hos dietisten. Trodde jag skulle lyckas gå ner mer till detta möten men nej det hade jag inte. Dietisten kom med det slutgiltliga beslutet att jag inte fick fortsätta programmet utan jag fick sluta. Men vad kan du hjälpa mig med i stället var min fråga då? Inget var svaret jag fick då. Jag är tillbaka på ruta noll och beskedet är skickat till min vårdcentral.
Nu får min läkare låtsa mig vidare, alltså dietisten kan inte skriva en remiss vidare.
För jag har kommit fram till att jag har en ätstörning. Jag erkänner: Jag hetsäter!
Jag är ingen anoretiker eller bulminiker (stavning) inte heller missbrukar jag träning!
Det måste vara svårt för personalen som jag suttit och vänt mig ut och in för och så kan de inte hjälpa mig vidare utan systemet säger att jag inte får fortsätta. Usch inte lätt! Fy fan jag vill inte äta upp mig igen och väga XX kg sa jag till sköterskan innan jag gick. Nu har jag tryckt ner dessa känslor i en månad coh jag kan inget göra åt det förrän efter sommaren.
I går missade jag mitt vc besök, trodde det var ett telefonmöte. Ursäktar mig med att jag sitter här med nyopererad hälsena och gips upp till knät. Jag har legat på och ringt till kontaktpunkteb och satt upp mig på kortvarsellista och för ca 6 veckor sedan så fick jag besked om att jag fick ett läkarbesök och när jag träffade honom så fick jag besked om att mina hälsener kunde opereras och jag sa jag till att bli opererad innan semestern. Detta är jag hur lycklig som helst över. Innan detta så fick jag tid till att operera bort min stortånagel på vänster fot pga svamp. Det händer så mycket med min kropp som jag måste ta hand om och ta hänsyn till att jag inte hinner med allt!
Nu är det sommar och mitt gips skall tas bort om 2 veckor och sedan börjar en rehabträning och utvärdering om jag känner att det är värt att operera den andra foten men det tror jag att jag
Nu är det sommar och mitt gips skall tas bort om 2 veckor och sedan börjar en rehabträning och utvärdering om jag känner att det är värt att operera den andra foten men det tror jag att jag
vill göra trots obehag med andra besvär som jag har. Jag har fått kryckor som går upp till armhålan så all belastning inte kommer på mina tumbasar. Men mina axel är heller inte frisk så den rehabtränar jag oxå och får behandling för. Det sista jag behöver är att opa min andra tumbas, det passar jag mig noga för nu.
Okey det underlättade att skriva ner detta för det ger mig styrka att klara mitt mål att aldrig gå upp mer i vikt. JAG SKALL KLARA DET!!!! Oavsett om jag får vidare hjälp i framtiden av sjukvården så vill jag lyckas nå min målvikt!
