Lycklig igen
Nu är jag gladare än gladast! Äntligen efter så många års längtan så kommer
jag få min bröstreducering gjord. Jag uppfyllde väl kriterierna och även mina fysiska
besvär är godkända. Min vikt är det ända som läkaren ville att filade lite till på.
Han skulle ta upp mig på det medecinskarådet. Jag har en ökad risk att få infektioner eftersom
jag har breda bröst och sår ytan är större så det kan bli mer komplikationer,
Men jag skall göra vad jag kan och reducera min vikt med minst 5 kg hellst.
Jag har ju precis opererat min högra hälsena och min vänstra står på tur. Men jag är nästan helt
återställd och jag klarar att gå kortare promenader. Det gäller att bränna kalorier och asfalt för ett
smalare coh friskare liv. Tjoho! Under tiden så handarbetar jag och virkar och stickar för att fördriva
tiden och njuta av glädjen att få skapa.
Det får bara inte hända
Har full förståelse för mycket men blev så fruktansvärt ledsen i går när det plingade till i telefonen.
Fick en påminnelse att inte glömma besöket inom sjukvården den 2 juli. Hjärtat slog lite extra
för jag väntar på ett besked när när jag skall ta bort mitt gips på foten så jag trodde att det
var en påminnelse till det. Väntar nämligen på ett besked per post.
Tittade i min kalender och såg att jag antecknat möte till dietisten som jag skulle varit
på om jag inte blivit utesluten pga av att jag inte gått ner tillräckligt mycket på
16 veckor på flyt. Ringde till kontaktpunkten för att kolla upp detta och hon sa att du har
två inbokade möten. Det har jag ju inte eftersom jag inte fick fortsätta.
Jag har full förståelse för att min dietist har missat att bocka av möterna i min journal.
Men jag påpekade ändå detta med tårar rinnande att "fruktansvärt" att få den påminnelsen
eftersom jag i stort sett blev "utkastad" Nu ser avtalet ut så att man skall gå ner 10%
av sin vikt med flytperioden och jag lyckades inte med detta så det är som det är.
Så jag är på ruta noll igen och överviktsenheten kan inte göra mer för mig och inte
remiterrar de mig vidare till något annat, utan nu är jag hänvisad till vårdcentralen igen.
Jag har blivit fantastiskt väl omhändertagen och bemött så det är inte det
men jag ville ändå att det skall framföras så att fler inte råkar ut för detta
"slarv" att inte bli bortsuddad ur systemet. När man har så många andra saker
att "jobba" med så vill man inte ha mer.
Nu är det extra viktigt att jag håller vikten eftersom jag är ännu mer orörlig med
gipsat ben. Herregud, jag vet att det krävs mindre "inkomster" för att inte
lägga på sig "fettreserver" men jag behöver hjälp!! Klarar knappt detta själv längre!
Nu kommer jag att "försöka" göra en sista vecka på flyt innan familjen
har semester för att "hålla nollan"
Varför?
Nu har det gått så lång tid att jag kanske kan hitta hjälp någon annanstans än i sjukvården.
Jag försöker distansiera mig till att jag ännu än gång inte har lyckts fullt ut med det som jag var så säker på att jag skulle klara. Jag är obotlig eller så är jag så upptagen med alla mina andra åkommer att jag inte kan klara ett uppdrag till. Det finns naturlgitvis en gradering i det som jag har väntat på att få gjort så min vikt har fått stå tillbaka eller rättare sagt jag har inte kunnat genomföra det arbetet fullt ut för det finns inte utrymme för att lyckats. När jag startade 16 veckors flyt på sjukhuset med deras stöd och provtagningar så kunde jag inte stå emot maten som finns i min omgivning och på mitt jobb. Jag hade inte många dagar som jag lyckades fullt ut med att bara flyta.
Nu undanbedes komentarer om att jag borde klarat det med allt det stöd som jag fått.
Jag fick en sur komentar på denna bloggen som jag fick för ett par år sedan som gjrode att jag slutade
blogga. Blir mörkrädd för vad människor kan skriva.
Nu fick jag inte fortsätta på sjukhuset utan jag fick gå därifrån från dietisten eftersom jag
inte gått ner 10% av min vikt 12 veckor som var en avstämning. Ett sådant misslyckande som jag
kände då har jag aldrig kännt. Eller jag har tryckt ner dessa känslor och tillåter mig inte att
bryta i hop för då skulle jag inte kunna fortsätta med det som jag jar väntat på så länge som
tex att operera mina hälsener. Herregud jag har ju en familj! Jag kan inte decka ner mig och bli sjuk för att jag ännu en gång inte lyckats.
MEN samtidigt så har jag lyckats för jag har gått ner i vikt och väger mindre än vad jag gjort på många år.
Det näst sista mötet på sjukhuset hade jag hos en sköterska och vi pratade nog en timme och innan jag lämnade henne så såg jag att hon nog snart skulle börja gråta men hon höll tillbaka. Jag hoppas att hon blev omhändetagen av sina kollegor för det påverkar även den anstälda att de inte lyckats få patienterna att gå ner i vikt. Några veckor senare var jag hos dietisten. Trodde jag skulle lyckas gå ner mer till detta möten men nej det hade jag inte. Dietisten kom med det slutgiltliga beslutet att jag inte fick fortsätta programmet utan jag fick sluta. Men vad kan du hjälpa mig med i stället var min fråga då? Inget var svaret jag fick då. Jag är tillbaka på ruta noll och beskedet är skickat till min vårdcentral.
Nu får min läkare låtsa mig vidare, alltså dietisten kan inte skriva en remiss vidare.
För jag har kommit fram till att jag har en ätstörning. Jag erkänner: Jag hetsäter!
Jag är ingen anoretiker eller bulminiker (stavning) inte heller missbrukar jag träning!
Det måste vara svårt för personalen som jag suttit och vänt mig ut och in för och så kan de inte hjälpa mig vidare utan systemet säger att jag inte får fortsätta. Usch inte lätt! Fy fan jag vill inte äta upp mig igen och väga XX kg sa jag till sköterskan innan jag gick. Nu har jag tryckt ner dessa känslor i en månad coh jag kan inget göra åt det förrän efter sommaren.
I går missade jag mitt vc besök, trodde det var ett telefonmöte. Ursäktar mig med att jag sitter här med nyopererad hälsena och gips upp till knät. Jag har legat på och ringt till kontaktpunkteb och satt upp mig på kortvarsellista och för ca 6 veckor sedan så fick jag besked om att jag fick ett läkarbesök och när jag träffade honom så fick jag besked om att mina hälsener kunde opereras och jag sa jag till att bli opererad innan semestern. Detta är jag hur lycklig som helst över. Innan detta så fick jag tid till att operera bort min stortånagel på vänster fot pga svamp. Det händer så mycket med min kropp som jag måste ta hand om och ta hänsyn till att jag inte hinner med allt!
Nu är det sommar och mitt gips skall tas bort om 2 veckor och sedan börjar en rehabträning och utvärdering om jag känner att det är värt att operera den andra foten men det tror jag att jag
Nu är det sommar och mitt gips skall tas bort om 2 veckor och sedan börjar en rehabträning och utvärdering om jag känner att det är värt att operera den andra foten men det tror jag att jag
vill göra trots obehag med andra besvär som jag har. Jag har fått kryckor som går upp till armhålan så all belastning inte kommer på mina tumbasar. Men mina axel är heller inte frisk så den rehabtränar jag oxå och får behandling för. Det sista jag behöver är att opa min andra tumbas, det passar jag mig noga för nu.
Okey det underlättade att skriva ner detta för det ger mig styrka att klara mitt mål att aldrig gå upp mer i vikt. JAG SKALL KLARA DET!!!! Oavsett om jag får vidare hjälp i framtiden av sjukvården så vill jag lyckas nå min målvikt!
Det är ju inte klokt
Det är ju inte klokt och inte så konstigt att jag tänker och fungerar långsamt
när man har en kropp som värker på hur många ställen som helst.
Är det konstigt att man inte kan hålla fokus på diet när en kroppsdel
bestämmer sig för att göra Aj på den mest olämpliga tidpunkt på dygnet.
Gissa varför jag hellre stopparn handen i chipspåsen än att tar ett glas vatten
och väntar en halvtimme på att det snart är dax att ta middagspåsen?
Jag fick en "sur" kommentar här för några år sedan att det var synd och skam
att jag gcik upp i vikt när jag hade fått en gratis bukplastik av landstinget och så
missbrukade jag det genom att gå upp i vikt.
Jag blev så ledsen och förbannad coh rädd att jag slutade blogga här.
Det var väll precis så jag egentligen själv tänkte när jag inte kunkde behålla min låga vikt.
Förminskande tankar om mig själv. Men kunde jag hjälpa det då? Nej för jag
reagerade så, att överäta och gå upp i vikt, Utbränd? Ja. MEN jag har kunnat fungera
ändå till viss del. Vad har min utbrändhet berott på? Det berättar jag en annan dag.
Än finns det hopp
Det var längesedan jag var här. Det är inte så lätt att sköta en
blogg när man har många saker i livet som väger tyngre.
Jag har gjort framgångar:-) Det har gått neråt på vågen,
snart har jag gått förbi 80 strecket.
Jag får hjälp från sjukhuset, så det borde gå lätt men det
tufft. Jag går på 16 veckors flyt vilket inte är helt enkelt
och det har jag brutit X-antal gånger.Men jag lyckas
ändå gå ner och jag "vet" inte exakt hur mycket jag gått
ner men det rör sig om två klädstorlekar ungefär.
En stark motivation är att jag krympt i kläderna och
det gör att jag orkar hålla på. Samt att det har blivit
lättare att röra sig. Trodde att min värk och otillräcklighet
i min kropp skulle bli bättre men det är inte viktrelaterat
vilket var synd:-)
Har haft problem med en axel under våren som jag får
hjälp av en sjukgymnast, den har blivit bättre men inte helt
bra. Nästa vecka skall jag till ortopeden som skall kolla in mina
knölar på hälsenera. Fick en återbudstid och det är jag tacksam för
eftersom jag har köat länge. Det sitter knölar på sidan om
hälsenerna som är "rester" av inflamationer kan man väll säga
och som blommar upp emellanåt.
Det kan gå att operera bort.
En remiss är skickad till kirurgen för jag har svamp i en stortånagel
och jag vill att nagel coh nagelämne opereras bort. Det drog
nagel förra sommarenc och den har växt ut och ger samma
problem som tidigare.
Nu är två "åtgäreder" till på gång förutom "viktarbetet" Nu är det
bara resten kvar. På tur står mitt knä, som jag har fått ett trädnings
program till som jag håller på med. Det finns mer på agendan men
det tar jag inte nu.
Mina symaskiner och jag har ett nära sammarbete och jag har klätt
om sex dynor till köks stolarna av återvunna jeans som yngsta sonen
delat med sig av:-) Det mörka jeanstyget gör sig snyggt till ekstolarna.
Håller på med lite mer välgörenhetsprojekt vid symaskinerna också
samt lite annat pyssel av "ståltråd" och tovad ull.
Om jag inte hade haft allt mitt hantverk så hade jag inte kunnat hantera
min värk på samma sett som jag kan nu för det blri hanterbart när jag håller
på med mitt hantverk samtidigt som det underlättar i "viktarbetet"
Nu är snart mitt kaffe urdrucket och det är tid att starta upp söndagen.
Har jag blivit sjuk?
Det är ju ingen ide att redogöra för hur det har gått sedan sist eftersom det hela tiden går upp och ner på vågen. Jag vet hur jag skall göra men kan inte göra det rätt.
Det känns apa! Det vill säga riktigt skit!
Ungefär för ett år sedan ville jag göra en gbp och nu känns det som om det skulle ligga längst upp på listan igen.
Jag går på sjukhuset hos en dietist nu och jag är rädd att denna skall tröttna på mig och säga att jag är hopplös.
Kanske är inte det aktuellt eftersom dietisten har en yrkesstolthet och då säger man inte så! Annars så är det väl så att att jag har börjat forska kring vad det innebär att ha fibromyalgi, för jag tror det stämmer bra in på mina symtom. Eftersom jag har nervsmärta så har jag nu "förstått" vad det betyder och innebär. Men i förlängningen så är jag, så ofantligt trött, stressad, svidande värk, lågt hb osv.
Nacken värker och jag har "nackspärr" hela tiden. Nu har tröttheten blivit lite bättre men jag somnar så fort jag sätter mig. Sover bättre på nätterna min värkmedicin gör nu nytta efter ett års användande så börjar saker och ting hamna på plats. Egentligen mår jag rätt bra och trivs med livet men det finns alltid ett MEN som jag inte får svar på. Vad gör man? Väntar och ser? Läkaren kanske äntligen har ett bra svar att ge mig när jag jag träffar honom efter jul?
Men vad skall dietisten säga och vad skall jag säga till dietisten?
Det värsta är att jag svamlar när jag har varit där de sista gångerna.
Fibrodimma? Jag hittar inte orden och kan inte förklara ordentligt vad jag menar och tappar den röda tråden. Högst pinsamt. Ni som har varit utbrända eller är det vet vad jag menar. Må så gott så länge
Det känns apa! Det vill säga riktigt skit!
Ungefär för ett år sedan ville jag göra en gbp och nu känns det som om det skulle ligga längst upp på listan igen.
Jag går på sjukhuset hos en dietist nu och jag är rädd att denna skall tröttna på mig och säga att jag är hopplös.
Kanske är inte det aktuellt eftersom dietisten har en yrkesstolthet och då säger man inte så! Annars så är det väl så att att jag har börjat forska kring vad det innebär att ha fibromyalgi, för jag tror det stämmer bra in på mina symtom. Eftersom jag har nervsmärta så har jag nu "förstått" vad det betyder och innebär. Men i förlängningen så är jag, så ofantligt trött, stressad, svidande värk, lågt hb osv.
Nacken värker och jag har "nackspärr" hela tiden. Nu har tröttheten blivit lite bättre men jag somnar så fort jag sätter mig. Sover bättre på nätterna min värkmedicin gör nu nytta efter ett års användande så börjar saker och ting hamna på plats. Egentligen mår jag rätt bra och trivs med livet men det finns alltid ett MEN som jag inte får svar på. Vad gör man? Väntar och ser? Läkaren kanske äntligen har ett bra svar att ge mig när jag jag träffar honom efter jul?
Men vad skall dietisten säga och vad skall jag säga till dietisten?
Det värsta är att jag svamlar när jag har varit där de sista gångerna.
Fibrodimma? Jag hittar inte orden och kan inte förklara ordentligt vad jag menar och tappar den röda tråden. Högst pinsamt. Ni som har varit utbrända eller är det vet vad jag menar. Må så gott så länge
Sakta men säkert
Det går sakta men säkert neråt på vågen och jag lättar från marken.
Man kan ju undra var alla kilon tar vägen när de tappas från kroppen.
ligger de kvar och lurar någonstans beredda på att hoppa på en när
man minst anar det?
Antar det om man inte är uppmärksam på vad man stoppar i sig.
Cirka 8 kg har försvunnint på 2 månader, tappade lite fart när jag
stoppat i mig mat coh brutit fastan.
Än så länge har jag inte träffat läkaren på Sahlgrenksa så jag kör på egen
hand. Skall träffa läkaren nästa vecka och så får jag se vad hon säger och
när jag kan börja på riktig, kanske efter sommaren.
Det går ju bra
Här rullar det på med flyt, jag går mot min femte vecka och jag har
tappat ca 6 kg. Det får jag allt vara nöjd med.
Eftersom jag trodde att jag aldrig mer skulle klara att flyta på helfart
så har jag blivit glatt överaskad över att det går så bra.
Jag känner det på kläderna att det lossnat kilo. Än så länge så är det
ingen som har sagt att det syns.
Ärligt talat så bryr jag mig inte om det utan det är bra att folk ligger lågt
med sina kommentarer om min vikt, för jag gör ju detta för min skull.
Jag har ägnat lite tid att gå igenom min garderob och sett att jag har
kläder som passar som jag kan ha i sommar och det är ju bra.
Lite nytt blir det ju kanske men inga stärre mängder. I dag har jag nästan
sytt klart en top och det är roligt med något nytt nu när det blivit
försommar.
En uppmaning till Jennie i fall du läser här så kan du väll skicka i väg
ett mail till mig så jag får höra hur det går för dig. Nu skall jag ta en runda
ner till symaskinen.
Besök hos sköterskan
På onsdag är det dags för första besöket hos sköterskan.
Det har känts väldigt långt borta detta besöket och jag
har lyckats fylla tiden rätt bra fram till dess.
Jag har sytt lite kläder till mig och organisert bland mina
Jag har sytt lite kläder till mig och organisert bland mina
tyger och band osv och jag är inte färdigt ännu.
Planerar olika syprojekt och funderra kring detta och
Planerar olika syprojekt och funderra kring detta och
drömmer mig bort i spets och tyll:-)
Inte det sistnämnda precis men bomullsbroderier
gillar jag. Väntar på en broderimaskin som jag beställt
men som är sen i leveransen.
Nu hoppas jag att jag får en läkartid snart så jag kan
gå vidare med vad det nu blir för åtgärder.
Ja, ja vad skall jag säga. Hälarna har fått
en sista behandling med sprutor och nu är det bara vänta
och se om de läker vilket jag tvivar på. Så det kan
bli en operation i slutändan då man skrapar bort
ärbildning på hälarna.
Arbetsveckan börjar med ett "ryggskott"
Inget jag ser framemot precis.
Skall man göra ett nytt försök till tro?
Det borde inte vara så svårt att hitta tillbaka till nya vanor!
Nya vanor innebär att starta upp med en pulver kur
Påsarna finns redan hemma så det är bara att köra i gång
Påsarna finns redan hemma så det är bara att köra i gång
på en måndag, så classiskt.
Vi har haft kalas här hemma denna helgen annars är
en lördag en bra dag att börja på.
I dag har det varit en dag av återhämtning, klippt ut
och börjat sy på en tunika som kräver en del pyssel
för att bli bra. Väntar på att jag skall få min broderi
symaskin som jag har beställt. Skulle nog komma
i mitten av februari tror jag. Ser verkligen fram
emot den.
Må så gott och hoppas veckan blir en toppen vecka.
Jag gjorde fel!
Jag har levt i god tro att jag skrivit en egen remiss till obesitas mottagningen.
Det hade jag visst inte gjort, utan den var skriven till Nutrion. där får man bara
kostrådgivning och de tar inte emot egen remisser, därför markulerades den.
Så den remissen som skickades från vårdcentralen av läkaren är den som
gäller. Skönt att få det utrett. Eller som vi brukar säga
-Jag hade lite otur när jag tänkte.
En tid för provtagning
Det kom en kallelse från obesitas om provtagning hos sköterskan i början av mars kl 11.00
Det var bra sent för att vara fastande så länge tycker jag. Det är dessutom 6 veckor dit vilket
känns väldigt långt. Ha, ha jag skall ju inte vara fastande fram till dess, då hade jag nog varit smal till den provtagningen
Fram till nu så har jag haft många läkarbesök och dyligt, sedan i oktober,
som inte har lett fram till något konkret alls.
Känns som jag borde koppla bort detta helt och hållet och inte tänka på det utan lägga min energi
på något annat.
Jag lär inte få någon GBP operation pga min för låga vikt. Inga medicinska sjukdomar, bara fysiska
men dem kan man inte dö av, bara uppleva personligt lidande och minskad arbetsinkomst.
Inte själ nog! Ja jag är en aning bitter kan man säga. Dessvärre är jag säkert inte ensam utan det
var säkert många som vart det som var med på mötet i måndags. Nog om detta
Informationsträff
Där träffade jag en fd kollega och som jag har lite kontakt med i diverse olika sammanhang. Hade ingen aning om att hon skulle hit. Tänkte det att det måste väll vara någon som man känner trots att det är en storstad jag bor i. Dietist, sköterska och läkare pratade och berättade om de olika alternativen och om konsekvenser av gbp operationenen så man blev riktigt uppskrämd. Kordinatorn hade bra koll på saker och ting och kunde svara sakligt på frågor som vi ställde.
De som ville fick gå upp och väga sig med syster och det gjorde jag.
Jaha som hon du uppfyller inte kraven har "bara" 36.7 i BMI så det kan jag se mig i stjärnorna om. På torsdag har de konferens och efter det så får man säkert veta om man blir godkänd.
Det hjälps inte att jag har ont i ryggen eller hälarna. Har du sömnapne frågade sjuksyster? det vet jag inte sa jag men det kan de kolla sa hon. Jag gick med tunga steg kan jag väll säga när jag tog spårvagnen mot stan. Suckade djupt och tänkter att jag är tillbaka på ruta ett. Tröstlöst!. Skulle bara vilja ställa mig och skrika som ett ilsket barn kan göra när de inte får som dem vill
Nyttigt och onyttigt
Nyttigt till höger och onyttigt till vänster. Gott till höger och gott till vänster. Det nyttiga och goda bör ju vara den enklaste vägen att nå framgång. Låter enkelt men ack så svårt i bland. Fast det borde det ju vara om man är mån om sin kropp och hälsa. Jag tror inte att man förkortar sitt liv om man äter lite onyttigt då och då om situationen kräver att man sällskaps äter någon gång.
Det nyttiga alternativet är en juice på morot äpple och selleri i den storleksordningen. Tycker sådär om selleri, fast det går bra om det blandas med någon annan grönsak eller frukt. Köpte rödbeta som jag tänkte testa att köra i juice pressen i morgon. Det enda negativ som jag tycker det är med juicepressen är att jag inte tycker om att slänga allt mos som blir kvar när man pressar så för att lätta samvetet så får jag väll gå ut och slänga det på komposten.
Jag har kört mango och persilja i mixern och det tycker jag är gott att dricka (lär vara nyttigt också. spä med lite vatten efter tycke och smak. Nu är det bara tre dagar kvar till infomöte!
Det nyttiga alternativet är en juice på morot äpple och selleri i den storleksordningen. Tycker sådär om selleri, fast det går bra om det blandas med någon annan grönsak eller frukt. Köpte rödbeta som jag tänkte testa att köra i juice pressen i morgon. Det enda negativ som jag tycker det är med juicepressen är att jag inte tycker om att slänga allt mos som blir kvar när man pressar så för att lätta samvetet så får jag väll gå ut och slänga det på komposten.
Jag har kört mango och persilja i mixern och det tycker jag är gott att dricka (lär vara nyttigt också. spä med lite vatten efter tycke och smak. Nu är det bara tre dagar kvar till infomöte!
Kallelse till informationsträff kom i dag
I dag är en bra dag:-) Det kom en kallelse till Informationsträff till Obesitas
på Sahlgrenska måndag den 20 januari kl 15.00. Jätte härligt att det är så
kort dit, bara 11 dagar. Det längtar jag verkligen till. Det har jag väll
gemensamt med alla andra som är kallade dit.
Undrar om man känner igen någon som är där? Visst Göteborg är
stort men jag har ju bott och arbetat här i hela mitt liv och gåttt
på utbildning här osv.
Nu har jag tid på mig och samla på mig frågor. Jag gillar att sitta långt
fram eftersom jag behöver se ordentligt. inte fär att jag är direkt halv
blind men jag vill kunna se dem som talar.
Nästa möte för min del kommer att bli en läkartid eftersom jag har
tagit blodprov på vårdcentralen och så innan.
Jag säger bara Tjohoo!!!!
