minmulligasida

För första gången på ett år så har jag sprungit i skogen. I alla fall ett medvetet springande.
Jag springer ju inte hela tiden utan går lite emellan men det var nog mest spring tror jag.
Det är kul att springa men det är jobbigt för jag har ett knä som spökar och som jag försöker bygga upp
muskler kring med hjälp av sjukgymnasten. Men så går det ett tag och man tror att nu är det bra.
Har en stukad fot som heller inte tycker om att jag springer.
Så egentligen är det rätt dumt att springa eftersom min kropp inte är gjord för det.
Promenera raskt med eller utan stavar ger samma effekt på sikt men man vill ju
vara som "alla andra".
Sen är det ju brösten som inte heller inte är anpassade till ett liv i skogen så det talar för att jag
inte borde springa.
Nu hoppas jag att det visar stort minus på vågen på torsdag. Jag är noga med vad jag
stoppar i mig och det blir många steg på stegräknare så det borde lossna.

Må gott