minmulligasida

Hjälp vad jag var stressad! Jag kom i god tid till sjukhuset
eftersom trafiken är som den är.
När jag kom fram så gick jag till kassan och sedan på toa.
Eftersom jag var i god tid så stressade
jag inte på toa men jag hann knappt tillbaka
in i väntrummet föränn sköterskan ropade upp mitt namn.

Inne på undersöknigsrummet fick jag väga mig och
landande på 71,4 kg tror jag det var.
Allt bra såpass långt. Sedan satt jag nog där i 15 minuter
och väntande och under tiden så
blev jag så nervös så jag lät bli att andas.
 Fick uppmana mig själv att andas.Lyssnade på körmusik
i telefonen och började SMS:a en kompis för att
 lugna ner mig. Eftersom tiden gick så blev det några SMS
och jag började fokusera på hur rummet såg ut för att skingra tankarna.
Fotade några bilder som jag kan lägga upp sedan.

Rätt som det var så kom Tude in genom dörren och nu var
 jag såpas slugn att jag inte tror att
hon märkte något. Vi pratade om att jag nått min målvikt och
att jag nu skall hålla den.
Hon mätte hänget och nu var det bara 3cm och lite till
på det "värsta" stället. När man mäter
själv så är man generös med siffrorna sa hon
. För man skall mäta från blygbenets kant.
När man mäters själv så mäter man kanske till sin egna fördel.

Trude berättade om studiern som pågår på Sahlgrenska
och blev uppriktigtglad över att jag redan hade sökt info om den på nätet.
Det visade sig vara en en del papper att fylla i.
Sedan pratade vi operationsteknik. Jag hade läst att var man med
i studien så blev det typ lottdragning om man skulle sy i hop magmusklerna.
Blev man nu lottad till att inte få det och de upptäcker under op att det
behövs för ett bra resultat så frångår man studien och sr i  hop.
På mig så känner hon ingen delning alls under navlen.

Jag känner ett lite mellan rum närheten av naveln men det
 är inom det normala.Det finns en risk med att sy ihop för
det kan ju gå upp igen sa hon.
Något vertikalt snitt behövs inte eftersom jag inte har
så mycket på sidorna som
behöver få bort. Helt platt kommer jag nog inte bli .
Minskar jag ytterligare i vikt så försvinner ju lite mer fett
även från magen.Så det blir ett snitt från höft till höft.
Vi räknade ut mitt BMI på min telefon för jag har laddat ner det.
Tyckte att det var lite roligt att jag fick räkna ut det själv:-)

Det kan bli op innan sommaren sa hon eller så blir det efteråt.
Det blir nog inom 90 dagar vad jag fattade det som.
Nu har  de ingen "kortvarsel lista" utan de
tar i tur och ordning om det skulle vara så att det blir ett avhopp.

Efter detta så var det dags att visa sig från sin bästa sida
 hos fotografen. Naken precis som, precis som man föddes,
stod jag där , till och med mitt halsband fick jag ta av mig.

Det var en "äldre" fotograf och jag babblade helt ohejdat.
Han var trevlig och pratade på han oxå.
Sedan fick jag se de tjusiga bilderna på datorskärmen och jag
ser väll inte värre ut än någon annan fasst man
själv tycker ju att man är det fulaste som finns.

Men det finns väll en skönhet i fulheten oxå kan jag tro.
Jag har ju fött tre barn så jag är tacksam mot min kropp
som har stått ut med 3 graviditeter.
Efter två timmar var jag klar att gå ut i vårvärmen och
med en ny känsla i kroppen.

Det börjar närma sig operation och det känns ju
märkligt att det skall bli en verklighet.
 Det behövs berbetas och tänkas kring känner jag men det är en
 angenäm tanke att snurra omkring i.

Nu vill jag njuta av att kolla in "tjejen som syns i spegel"
 och förstå att  det är jag som skall få en ny mage.

Trude  menade oxå att det är de privata klinikerna och
skönhetsoperaitonerna som strävar efter att sy iho pmagmusklerna.
Jag hoppas att ju att jag slipper och att det inte behövs.

Läkningen går väll fortare om man inte syr antar jag.
Det blev  visst ett långt inlägg,
Ha det gott.
Nu måste jag sova.