minmulligasida

Tänk att identiteten sitter i hullet?
Det gör det på mig det vet jag.
För jag är rädd att gå ner i vikt och bli någon
annan än den jag är nu.
Fasst jag vill bli smal samtidgt så är det en
rädsla att se sig själv på ett nytt sett.
Nu har jag vant mig med att min mage är borta och
nu måste jag minska ytterligare för att eventuellt
få operation beviljad.

Jag vill ju inte ha en massa löst hull  pga av det.
Då ligger lårens insidor risigt till.

Det händer saker på vågen och den sammarbetar bra med mig
dessa första dagar av pulver. Motivationen finns, den
är det inget fel på just nu.
I morgon har vi jobblunch eftersom vi har studiedag och
hela jobbet skall äta lunch ute.
Jag vet inte hur jag skall göra!
Skall jag slippa lunchen och inte gå med ov ta min påse hemma
och möta upp på jobbet igen? Eller skall jag bryta och äta
bara för att vara social?
Det känns inte aktuellt faktiskt just nu.
Kanske tar jag min påse innan och sitter med och dricker
kaffe medans dem äter?
För det är ju trevligt att umgås med sina kollegor!

När jag väntade på bukisopen så gjorde jag en målbild i huvudet och
det har jag nu oxå med bröstförminskning. Jag fösöker ha den målbilden
framför mig. Men det känns inte så lockande att bli opad med tanke på
eftervården. Jag är inte oroligt egentligen utan jag tycker mer det
känns otrevligt att bli opererad så nära ansiktet.
Låter kanske lite konstigt men det är så.
Ja ja nog om detta.